Projektet med Röjdykarklockan påbörjades under hösten 2019 och grundar sig i ett ambitiöst initiativ mellan MALM och medlemmar av 44.Röjdykardivisionen i Skredsvik, tillhörande 4e Sjöstridsflottiljen. Uppdraget är att ta fram en rejäl och pålitlig svensk dykarklocka som helt och hållet kravställts utifrån svenska röjdykares behov och erfarenhet från tuffast möjliga dykuppdrag.

Röjdykning som funktion introducerades i den svenska marinen på 1950-talet under ledning av kapten Rolf Hamilton. Inledningsvis var syftet med detta elitförband att bedriva nationell min- och ammunitionsröjningsverksamhet till sjöss. Idag är verksamheten bredare än så med flertalet internationella minröjningsuppdrag på land, i gränsområdet mellan land och vatten samt under vattenytan. 

Namnet FROGDIVER 44 syftar till begreppet 'Frogman', det engelska ordet för röjdykare och siffran 44 syftar till klockans storlek i diameter och 44.Röjdykardivisionen. FROGDIVER är, förutom det Schweiziska urverket från Sellita, ritad och utvecklad från grunden av röjdykare och MALM. Klockan kombinerar detaljer från nuvarande och tidigare dykutrustning med en prestanda och användarvänlighet som kravställts av röjdykarna själva. Former, färger och material är noggrant utvalda för att kunna användas i kalla, mörka svenska vatten där instrument och utrustning utsätts för stora påfrestningar. 

Principen att utnyttja Boyle-Mariottes lag genom så kallade kapillärmätare är historiskt sätt en väl beprövad metod för att läsa av vilket djup man befinner sig på under dykning. Kapillärmätaren har inga rörliga delar utan består av ett rör/tub/kanal som har en öppning i ena änden och är försluten i den andra. Under dykning går vatten in i röret och bildar en luftbubbla som rör sig längs en skala vid tryckförändringen som uppstår vid nedstigning. 

I Frogdiver har en sådan kapillärmätare installerats i dykarklockans konstruktion. Vid klockan 9-position leds vatten ned i kapillärtuben via ett hål som borrats genom det tjocka safirglaset. När klockan utsätts för tryckförändringen som uppstår vid nedstigning rör sig luftbubblan medurs längs tuben. I anslutning till tuben finns en skala som luftbubblan avläses mot och som visar vilket djup dykaren befinner sig på. Denna innovativa och analoga lösning har MALM utvecklat i samråd med Röjdykarna som ett komplement till en modern och digital dykutrustning. 

För att en analog, mekanisk klocka ska vara smidig att använda i mörka och grumliga dykvatten som finns i Sverige krävs bästa möjliga läsbarhet. Lösningen är oftast att använda någon form av lysmassa som printats eller limmats fast i klockans urtavla. Lysmassor kommer i en mängd olika former, färger och nyanser och presterar på varierande nivå i styrka, effekt och längd. Gemensamt för samtliga lysmassor oavsett utformning är att de behöver laddas upp av en ljuskälla. Ibland räcker det med sol- eller dagsljus eller så krävs ett starkt, nära ljus från exempelvis en ficklampa för att lysmassan skall lysa upp. 

För att inte försämra dykarens känsliga mörkerseende med bländningen från en ficklampa är man försiktig med att lysa med ficklampan nära kroppen och ögonen. När lysmassan falnat och slutat lysa kan detta vara ett problem för dykaren. Som alternativ finns så kallade tritiumstavar till förfogande. Tritium är en radioaktiv isotop av väte (väte med två extra neutroner) och är känt inom klockvärlden för sin användbarhet och lyseffekt i mörker då det lyser av egen kraft. Tritium är (oftast) tillverkat/framtaget och existerar i en relativt instabil gasform som strävar efter att nå en stabilare gasform, i detta fall en isotop av helium. Det är denna process av förfall från väte till helium som skapar den energi som används för att driva en lyseffekt. 

Tritium som används till armbandsur kapslas in i små, tuber/stavar av förseglat glas. På insidan av glaset läggs en yta med fosforescerande färg som har förmågan att absorbera den energi som utsöndras av tritium och släppa ifrån sig det som ljus. Fosforescerande färg finns i olika varianter och utseenden, därav kan man välja olika färg på lyseffekten. Vidare finns det varierande kvalitet på tritiumtuber där högre tritiumkvaliteter vanligtvis syftar till att glastuberna innehåller en större mängd tritium. Eftersom man inte kan se tritiumämnets förfall är man beroende av den fosforescerande färgens kapacitet att ta tillvara på den extra mängd energi det innebär att använda en större mängd tritium. På så sätt hänger mängden tritium och färgens kvalitet ihop för att kunna uppnå en stark lyseffekt.

Tritiumtubernas möjligheter att lysa länge i mörker gör dem mycket populära och användbara i en analog dykarklocka. Viktigt att tänka på är att kapaciteten/lyseffekten försämras över tid eftersom tritiumämnet kontinuerligt förfaller - någonstans efter ca 5-8 år bedöms försämringen vara märkbar. Man byter i regel inte ut tritiumtuberna eller ”fyller på dem”, utan hela urtavlan byts i så fall ut mot en ny. All hantering av tritium, från tillverkning, montering, lagerföring och försäljning, kräver tillstånd av den svenska Strålsäkerhetsmyndigheten och skall hanteras mycket varsamt av en godkänd strålskyddsexpertsfunktion.